Födelsedagsbarnet har fått en kurs i present...

För lite drygt en vecka sedan fyllde min lilla underbara colliepojke år!!! 

Tänk att tiden går så fort, den 22 mars för två år sedan föddes denna lilla goding.

Jag är så otroligt glad över att jag följde med och "tittade" på denna valpkull 

och att den där gooa lilla kraglösa valpen fick flytta till just mig. 

I denna hund har jag fått allt jag kan önska mig...
...En riktig livsnjutare, som är lekfull, social, nyfiken och orädd, som hänger med på allt och som aldrig tackar nej till ett träningspass - precis som en collie skall va :o)

Jag kommer alltid att vara evigt tacksam Marie-Louise Muhr för att du "lurade" med mig till V-ås den där dagen för snart 2 år sedan och TACK snälla Ann Loklint för att du sålde världens underbaraste hund 

till just mig!!
Födelsedagen bjöd på paketöppning och en massa bus.

Den riktiga födelsedagspresenten kommer han att bli varse om idag. 

Vi skall nämligen iväg på en tvådagarskurs i rallylydnad med inriktning på tävling.

Kursens upplägg för dessa dagar ser ut som följande:

Söndag 31/3:
10:00 Fika med presentation
11:00 Göra entré - Startrutin
12:00 Lunch
13:00 Attitydsträning
14:30 Fika & Teori, koncentration
15:00 Koncentrations övningar
15:30 Momentträning,
17:00 Avslut

Måndag 1/4:
9:00 Störningsträning
10:00 Uthållighet/belöningsteknik – teori & praktik
12:00 Lunch
13:00 Tävling med filmning
14:00 Genomgång av film och fika
15.30-16.00 Avslutning

Det känns som att det kommer att bli två intensiva men mycket givande dagar och jag har sett fram emot denna kurs sedan i höstas. Jag tror att Bamze kommer vara lika nöjd som mig när dessa två dagar är över...

-Ha en fortsatt fin påskhelg!! 

Det tänker vi ha i hundarnas tecken.

Kramar Ida & colliepojkarna.

❤

Mars-collieträffen...

Hejsan!!

I tisdags var jag på en mycket intressant och givande collieträff.
Denna gång var vi på Djurkliniken Annalysen. 

Helene som är djursjukvårdare där gick igenom allt möjligt nyttigt för oss som är bra att veta ifall våra fyrbenta vänner skulle råka ut för något. Vi gick bla igenom ormbett, värmeslag, nedkylning, sårskador, fukteksem mm och fick även lite bra tips på läkemedel som är bra att ha hemma 

om olyckan skulle vara framme.

Vi fick lära oss att ta pulsen på hunden, vilket jag inte hade en aning om att man lättast kollade i ljumsken. 

Vi fick oxå en demonstration i hur man lindar en tass. 

Hennes fina collie Gäsper var med och fick agera testpanel för oss alla.

 Djursjukvårdaren Helene och hennes collie Gäsper tillsammans med den livlösa provdockan.

Foto lånat från Chatarina Näslund.

Sist men inte minst gick hon även igenom hur man gör HLR (hjärt/lung-räddning) på en hund, 

vilket mycket sällan förekommer, men nog så viktigt att kunna. 

Dock behövde inte Gäsper råka ut för den demonstrationen utan den lite mer trubbnästa 

och livlösa vännen (som bor på kliniken) fick agera provdocka då ;)

Jag är så glad för alla dessa collieträffar som anordnas här i vårt lokalområde, 

det är alltid så kul att träffa det glada colliegänget. Man får ta del av andras tips och erfarenheter och det känns som att man alltid får lära sig något nytt. 

Dessutom har jag lärt känna många fina vänner tack vare detta, 

vilket jag är mycket tacksam över.

Sist vi hade collieträff var den 23/2, då var vi ett gäng på lite drygt 11 långnäsor med mattar och hussar som gick en härlig promenad vid naturens hus i Örebro. Träffen avslutades med lite fika vid ån.

Foto lånat av Ann Karlsson

Nästa collieträff är inplanerad till den 7/4, då står det vallning på schemat.

Den träffen ser både jag och killarna fram emot.

Men nu skall jag ta med mig grabbarna ut en stund och lapa lite sol.

Bäst att passa på när den äntligen är framme.

Ha det så gott.

Kramar Ida

Äntligen...

Gårdagen bjöd mig på strålande sol och härlig skogsaktivitet 

tillsammans med mina underbara colliepojkar.

Ljuset har återvänt och värmen kommer sakta men säkert tillbaka. I skogen börjar mossan titta fram ordentligt, 

så nu äntligen blev det spår för fösta gången på mycket länge :).

Bamze fick ett ca 200m långt spår med många vinklar. 

Han kändes väldigt ivrig och drog mig fram genom spåret. Han var superlycklig över att äntligen få göra något, 

men tyvärr kändes han inte så noggrann.

-Eller om det blev lite för svårt på de ställena där snön låg kvar, vad vet jag. 

 

Vissa vinklar tog han klokrent, andra lyckades han släpa mig rakt igenom 

och på något ställe genade han massor i vinkeln och gick med alldeles för hög näsa. 

Jag tror faktiskt att han vädrade in den apporten :/

Men men nu har vi varit ute vår första vända, han hade inte glömt hur man gjorde 

och jag hoppas på att det blir en tur snart igen.

Förhoppningsvis kanske vi kunde få till nån spårträff, med någon som man kan få lite bra tips ifrån...

Diezel blev oxå mycket glad över att äntligen få komma ut i spårskogen,

 han har inte alls samma tempo och han känns alltid mycket noggrannare än sin bror. 

Diezels spår var en aning längre, ganska många vinklar det oxå och lite klurigt upp på en stor sten. 

Jag har märkt att han tycker att det blir ändå roligare när jag försöker att klura till det lite.

- Men just vid de snöiga partierna hade även han det mycket svårare.

 Men han hade inga problem med att plocka  apporterna 

och i det stora hela tyckte jag att båda pojkarna skötte sig bra.

Nu är det dags för frukost, båder för husse, matte och hundarna. 

Sen får vi se vad den soliga ljuva dag tänker bjuda oss på.

Önskar er alla en underbar helg.

Kramar Ida